Med en mix av flera traditionella översättningar av "Fader vår" gör Anders en egen version av bönen. Framförandet är skört och avskalat och ger näst intill en känsla av utsatthet och fattigdom, laddad med en bit ånger och ödmjukhet.
"Under inspelningen försökte jag se mig själv i en tiggares kläder" säger Anders och vill att melodin ska förmedla något av ett "folkets rop". Anders vill "tolka den svenska fattigdomen i ett hungrigt rop. Jag tror att en stor del av det svenska folket ser ut som tiggaren, fast på insidan i form av andlig hunger." Men de goda nyheterna är att det finns bröd, tillägger han.
