MÅSTE MAN GILLA MUSIKTEORI? - del 5
Ram eller tillgång
För mig är kreativitet väldigt fritt från teoretisk kunskap. Rättare sagt var det så i början, men ju mer jag lärt mig är det uppenbart att det präglat mitt skapande en hel del. Inlärda begrepp härstammar dock alltid från något som skapats tidigare så det gäller att vakta på friheten så mycket som möjligt. Harmoni och satslära i alla ära är ett bra stöd, men är det möjligen så att det stöper musik i sina mallar? Emellertid är det också på det viset att man som lyssnare älskar igenkännandet och därför lätt dras till sådant som går att placera i en tidigare inlärd ram. Jag tycker man ska ta till sig och använda sig av all musikteoretisk kunskap man hittar, men det är inte säkert det betyder så mycket i skapandet. Läs gärna:
Hur var det nu med kvintcirkeln?
Noter
Jag lärde mig faktiskt noter genom att skriva ner mina egna låtar, men min a vista läsning är fortfarande rejält knackig. Minns när jag skulle spela elorgel(du läste rätt) i musikskolan åk4, hur jag lärde mig läxan ganska bra genom att lyssna när läraren spelade igenom stycket. Sedan var det bara att försöka komma ihåg det tills jag kom hem och till nästa lektion. Nån vidare träning i notläsning blev det alltså inte, men jag fick ju en bra grund. Jag vet att många känner igen sig i detta. Som jag sa gick min väg bl a till noterna genom mitt skapande och så är det fortfarande. Jag har alltid tomma notblad liggande för att snabbt kunna göra en kladd om så behövs.
När en låt är färdig använder jag mig gärna av ett notprogram i datorn. Notskrift är ganska roligt, lite som att lägga sista handen vid det man har skapat. Ett välskrivet notblad ger den där extra visuella knorren utöver allt det andra. Och man får ju hålla med om att det är ett praktiskt sätt att dela vidare på, men en inspelning säger ju mer.
Läs flera inlägg om låtskrivande här.